Jakten på något meningsfullt
Efter sju år i IT-branschen och en brutal uppsägningsprocess behövde jag hitta tillbaka till något som kändes meningsfullt.
Efter att ha sökt nytt jobb i över ett års tid helt utan framgång började jag ledsna. Jag kände hur min energi, glädje och inspiration slocknade lite mer för varje dag som gick och det kändes inte värdigt. Det var inte så jag ville leva mitt liv.
Jag hade sedan tidigare kikat på diverse utbildningar som en plan B ifall jag inte skulle lyckas få ett jobb. Jag hade dock begränsat mig till mitt närområde, för det var ju här mitt liv var och jag kunde ju inte bara lämna det. Eller?
Den där berömda boxen gjorde sig påmind och jag kände mig helt plötligt väldigt kvävd. Min fulla potential fanns där någonstans utanför boxen. Den rädsla och bekvämlighet som tidigare hållit mig kvar började krackelera, och ljuset från utsidan började sippra in.
När mina tankar fått möjligheten att tänka friare och större så dök det plötsligt upp en annons om en utbildning som fick mitt hjärta att slå ett extra slag. En utbildning inom byggnadsvård och återbruk, på plats uppe i Västerbotten 60 mil bort.
Jag skrev ihop min ansökan direkt och det kändes nästan som att den skrev sig själv. Texten kom liksom rakt från hjärtat. Här är ett utdrag ur mitt ansökningsbrev.
Jag har alltid försökt gå min egna väg och göra sånt jag tycker är kul och lustfyllt. Det har bland annat lett mig till fotografi, konst och webbutveckling. Någonstans på vägen fann jag mig dock på en plats i livet där jag inte riktigt trivdes – instängd på ett kontor framför en dator. Även om ettor och nollor i den digitala världen kan kittla hjärncellerna så kittlar de inte på samma sätt som gräset under fötterna. Jag har insett att jag behöver få vara en kreativ själ ute i det fria och jobba mer med händerna.
Ända sedan jag var ett barn har jag drömt om att bo i min egna lilla stuga i skogen. Där och då visste jag inte exakt vad drömmen gick ut på men med åren har bilden klarnat. Jag vill ha närhet till naturens lugn, odla i min trädgård, snickra i min snickarbod, baka bröd på vedspisen, gå på knarriga trägolv i hemmastickade yllesockor och få rå om huset som håller mig varm och trygg.
Jag fyllde i alla uppgifter, bifogade mitt ansökningsbrev och skickade in. Sedan väntade jag förväntansfullt, i vad som kändes som en evighet, på besked.
Antagningsbeskedet
En mulen vårdag kom äntligen beskedet: Placerad som reserv, plats 2.
“Fan” var min första tanke. Det kändes som att jag hade snubblat på mållinjen. Varför gjorde livet så här mot mig? Hade jag inte fått tillräckligt många bajsmackor i ansiktet vid det här laget?
Längre ner i antagningsbeskedet stod det dock att många av reserverna brukar komma in på utbildningen till slut, så jag fortsatte att hålla tummarna. Sen några dagar sedan fick jag besked om att jag hade kommit in. Lyckan var total! 🤩
Jag hoppade runt i lägenheten som en idiot på sterioider och hjärnan kunde inte tänka en enda klar tanke. Alla förväntningar och saker som behövde göras inför flytten kolliderade till ett moln av rosa dimma.
Resan mot norr
Hela sommaren spenderade jag på att packa. Inte varje dag, men lite då och då. Jag ogillar att stressa och ville hinna gå igenom alla mina prylar.
Under tiden började jag vlogga om flyttprocessen. Jag har aldrig vloggat tidigare och har aldrig varit bekväm att varken se eller höra mig själv på video, så jag blev förvånad över att jag ens tänkte tanken – och ännu mer förvånad över att jag genomförde det.
Små videosnuttar här och var blev sedan en 60 minuter lång vlogg. Den finns på YouTube och heter “Jag kallade mig minimalist – tills jag skulle flytta”.
I skrivande stund har jag bott ca 3 veckor i mitt nya hem och vloggandet har fortsatt. Min tanke är att dokumentera hela min utbildning och just nu håller jag på att klippa en video om yxan som vi fick göra. Det var kul, men den blev skitful. Jag har även videomaterial för timringen som vi har påbörjat.
Från arbetslös till sysselsatt
Det här är första gången jag nämner min varsel och arbetslöshet utanför LinkedIn. På LinkedIn har jag däremot de senaste månaderna skrivit några inlägg om livet som arbetslös och hur bakvänt hela systemet är. Om du vill läsa ikapp har du direktlänkar till respektive inlägg nedan:
- Anställ en Junior – Lyfter problemet med att vissa företag är ovilliga att anställa juniora personer.
- Sänkt A-kassa med 10 procent – Det absurda i att a-kassan sänks nästan som ett straff trots att en arbetssökande sköter sig felfritt.
- Min jobbintervju med en AI-bot.
- A-kassan förhindrar jobbmöjligheter – Systemfelet där en arbetssökande med a-kassa hindras att skaffa sig ett jobb.
- Jag ska börja plugga – Mitt beslut om att inte längre stå till arbetsmarknadens förfogande.
Har du gjort en helomvändning?
Att sluta söka jobb och börja plugga är en stor omställning som kan upplevas lite läskig, men jag känner mig helt lugn i mitt beslut. Faktum är att jag aldrig har känt mig mer i linje med mig själv.
Har du gjort någon större omställning i ditt liv? Eller har du känt att du borde förändra något men inte vågat? Berätta gärna. Du når mig på mejlen.
Ta hand om dig så hörs vi. 😊