Jag golvade mitt hemmakontor

Det fanns en tid då jag drömde om ett hemmakontor med extra allt. Som tur är upptäckte jag minimalismen innan det hann bli verklighet. Idag jobbar jag på golvet med bara det nödvändigaste.

Från maximerat till minimerat

En gång i tiden inspirerades jag av folks olika Instagramvänliga hemmakontor och “dream desk setups”.

Dessa inkluderade ofta platsbyggda skrivbord som sträckte sig från vägg till vägg, dubbla eller trippla skärmar, högtalare deluxe, alldeles för mycket piff, massvis med lådor som skulle kunna rymma en hel lagerlokal och som pricken över i:et – en färgskiftande ljusslinga längs hela skrivbordet som lyste upp rummet.

Dessa kontor var som en ledstjärna i mörkret och jag hade en vision om att en dag ha något liknande. Senare upptäckte jag minimalismen och allt tvärvände.

Vissa kanske tycker att jag gick lite väl långt när jag till och med slängde ut stolen men jag kan lova att stolens begravning inte hade något med minimalismen att göra – för jag har alltid ogillat stolar.

En jordnära arbetsplats

En stolsits och två kuddar på en ullmatta på golvet framför ett lågt träbord

På golvet där jag sitter har jag en tjock ullmatta som gör livet till en fröjd. Jag varierar mellan att sitta på en meditationskudde (rund kudde) och en mjuk stolsits med ryggstöd. Jag har också en bolster (avlång kudde) som jag brukar vila benen på när jag jobbar med datorn i knät.

Båda kuddarna är fyllda med boveteskal så att de aldrig tappar formen. Bovetet gör även att du får ett bättre stöd än om fyllningen hade varit av någon mjuk vadd.

Till skillnad från stolar så gillar jag bord. Bord är praktiska. Mindre praktiskt är att mina preferenser inte fanns att köpa i butik så jag fick hitta en annan lösning – nämligen bygga ett eget bord.

På mitt skrivbord

Ett lågt krivbord i trä med teknikprylar inklusive en MacBook Air, en iPad mini, ett magic keyboard, en magic trackpad och ett par AirPods Pro

Jag har en 13 tums MacBook Air från 2020 med M1 chippet. Den är nästintill perfekt för det jag behöver göra och har hittills klarat typ allt jag har utsatt den för.

Den inbyggda kameran i datorn duger gott och väl för de videomöten jag har med mina kollegor så jag behöver ingen extern kamera.

Under videomötena använder jag ofta mina AirPods Pro. Det är inget måste men jag trivs bättre så. Det gör det även lättare att “smita” från mötet tillfälligt för att koka mer te, utan att missa vad folk säger.

När jag inte har datorn i knät får den stå på ett laptop-ställ på skrivbordet. I kombination med det så använder jag ett magic keyboard och en magic trackpad.

Min iPad mini använder jag främst för att läsa böcker och ha videosamtal med vänner. Den fungerar även bra som en extra skärm till datorn om det skulle behövas. Kanske lite i minsta laget enligt vissa men det passar bra för mina behov. iPaden står i ett praktiskt justerbart stativ.

Jag skriver oftast på datorn men ibland kan det vara skönt att få vara analog för en stund. Sedan några år tillbaka föredrar jag anteckningsböcker från Leuchtturm1917. Min preferens är en svart hårdpärm med prickade sidor i A5-format.

Efter att ha testat alldeles för många pennor genom åren har jag kommit fram till att jag trivs bäst med en klassisk kulspetspenna från Ballograf. Till pennan har jag svart bläck med 0.5mm udd. Jag vill egentligen ha en udd på 0.4mm men det finns tyvärr inte det för denna modell.

Som piff har jag en Haworthia-planta och som hjälpreda att lösa livets alla problem har jag min rosa, lilla rubber duck – fast älg.

Avslutande tankar

Ett skrivbord i trä med diverse teknikprylar på och en stolsits ståendes framför skrivbordet

Min setup är ganska avskalad, vilket numera inte är så kontroversiellt med tanke på minimalismens framfart som många har anammat.

Att sitta på golvet däremot är fortfarande kontroversiellt – i alla fall här i Sverige.

Det händer att jag får frågor kring varför jag sitter på golvet. Vissa tycker bara att det är konstigt och låter sjukt obekvämt medan andra tycker att det låter intressant och blir nyfikna.

För mig känns det helt naturligt att sitta på golvet och sedan jag började göra det på heltid så känns som att jag har hittat hem. Det var en enorm befrielse när jag insåg att jag faktiskt får göra precis som jag vill nu när jag är vuxen (och ansvarsfull).

Oavsett din inställning till stolar och golv så vill jag skicka med dig en tankeställare: Finns det något i ditt liv som du gör bara för att det förväntas av dig, även fast det skaver? Vad skulle hända om du gjorde annorlunda?

Jag har vågat vägra stol. Vad vill du göra?