Campingen i Frilufsbyn
Vi bodde i Frilufsbyn (Docksta) som är en campingplats precis vid foten av Skuleberget. Läget var perfekt som bas för att sedan kunna göra dagsutflykter.
Vi delade på ett litet tvåmannatält som vi slog upp på vår hyrda tältplats med el – för så bekväma är vi. 😅
Varje tältplats i vårt område hade dessutom varsin picknickbänk där man kunde sitta – förutom vår såklart för den hade vandrat iväg. Som tur var hade vi med oss varsin brassestol. Det var en fin uppgradering från förra årets campingsemester då vi satt på marken i fyra dagar.
En annan uppgradering från förra året var en provisorisk tvättställning som vi satte upp genom att vira en tvättlina runt en stolpe (elstolpen). Det fungerade över förväntan.
Dusch och toa fanns i närheten och de var förvånansvärt fräscha. Borsta tänderna gjorde vi utomhus vid ett litet handfat med spegel och det kändes otroligt mysigt att stå där.
Maten tillredde vi såklart på stormkök och vi hade även en minigrill för att lyxa till det lite. På området fanns också glass och bad så det gick absolut ingen nöd på oss.
Dag 1: Skuleberget
Vår första vandring blev upp för Skuleberget. Det var en bra start eftersom vi bodde precis vid foten av berget och kunde se ingången till vandringsleden från vårt tält (ja, det var bokstavligen en ingång som de hade byggt).
Vandringen började brant uppför. Det var så brant att de till och med hade byggt trappor på sina ställen för att det skulle vara lättare att gå. Efter etappen med trappor var det växelvis skog och berg.
Under mitten av vandringen hittade vi vår picknickbänk. Den hade tagit sig en bra bit upp på berget. Kanske för att utsikten var fantastisk.
Väl uppe på toppen käkade vi lunch och njöt av utsikten. Jag tog av mig mina skor och luftade fötterna. Det kändes härligt, men det kanske inte var lika härligt för min kompis som satt precis bredvid. 😅
Efter lunchen kikade vi runt lite på toppen innan vi tog vi linbanan ner. Stundvis kändes det läskigt att dingla med benen sådär flera meter upp i luften, och jag ska erkänna att jag fick några impulsiva tankar om att kasta ner min telefon, min ena sko eller (gud förbjude) min kamera. Överlag var det dock en mysig åktur med fin utsikt.
Vi var klara redan vid 13 och chillade resten av dagen med bad, glass och snacks. Till middag blev det grillad halloumi och grönsaker. Snacka om lyxliv!
Dag 2: Barsta – Bönhamn
Innan vi började vår vandring behövde jag se över inställningarna i min kamera för jag hade råkat låsa kameran i manuellt fokuseringsläge. Jag satt säkert i 30 minuter och bläddrade igenom alla menyval och svor ilsket för mig själv innan jag äntligen hittade en lösning. Och ja, det var viktigt.
Jag var absolut inte sugen på att behöva fokusera manuellt. Det är tråkigt i vanliga fall och nästan omöjligt i gassande sol när jag knappt ser vad jag ens fotar. Att lämna kameran i bilen var inte heller något alternativ. Jag var ju så himla taggad på att fota och såg det som en stor del av hela resan. Hade längtat i flera veckor.
Medan jag bråkade med kameran så roade sig min kompis med att handla saker på loppis och skaffa en ny vän: En gubbe i en av loppisbodarna. Han råkade sen vända upp och ner på våra planer.
Tipset om klippan
Planen var att gå längs en vandringsled men den där gubben i boden tipsade om en annan rutt längst kusten och upp på en klippa. “Okej, vad spännande” sa vi som två naiva tonåringar utan att kolla upp det, and off we went.
För att ta oss till klippan behövde vi bland annat korsa en badstrand och en åker. Gå genom en svårvandrad, avverkad skog och genom en snårig skog i brant uppförsbacke. Det blev en och annan rispa på benen men till slut nådde vi toppen av klippan (Röfvarklippan).
I efterhand kollade jag upp rutten och tydligen skulle det finns skyltar till Röfvarklippan någonstans på vägen. Vi såg inga skyltar men kom fram ändå. Heja oss!
På toppen av klippan njöt vi av vyerna, vilade och diskuterade vilken väg vi skulle ta härnäst. Målet var ju Bönhamn och vi hade sedan start gått off-trail så vi kunde inte bara följa en led (ja, det var kanske dumt att gå off-trail eftersom vi inte kände till området men nu blev det så).
Tre getingstick och en rök
På vägen ner för klippan såg vi en gammal rök (tror vi). Sen blev jag stucken av getingar, tre gånger på samma hand. Jag var dock övertygad om att getingarna var bin. Varför? Låt oss backa bandet.
Mitt i skogen såg vi någon form av trälåda (ca 180 cm hög). Min kompis tyckte att det såg ut som en gammal rök så vi gick fram och kikade. Då såg vi att den hade en lucka som gick att öppna – och det gjorde vi såklart. Jättedumt.
I samma sekund som luckan flög upp, flög även en massa getingar ut. Jag hann få en snabb glimt av insidan av lådan och såg små hyllplan vilket fick mig att tänka på en bikupa (vet inte varför, bikupor har inte hyllplan). Jag tänkte i alla fall att det kanske var någon äldre variant av bikupa och att det därmed inte var getingar som flög ut, utan bin.
I och med att det kanske var en bikupa insåg jag också att vi skulle behöva stänga luckan, för det hade varit oansvarigt att lämna den öppen och bara dra. I våra försök att stänga luckan blev jag stucken.
När vi äntligen hade lyckats stänga luckan så sprang vi därifrån så snabbt vi kunde, och nu började jag känna en lätt oro.
Jag hade hört att man kunde vara väldigt allergisk mot just bin, men jag hade aldrig blivit stucken av ett bin tidigare och visste därför inte hur jag skulle reagera – speciellt inte när jag fått tre stick samtidigt.
Som tur var hade vi täckning på telefonen och kunde läsa på 1177 att det vanligtvis inte är farligt att bli stucken av varken getingar, bin eller humlor. Däremot kan du utveckla en allergi du blir stucken många gånger genom livet (tex bioldare), och då och kan det bli farligt.
Lärdomar från detta:
- Öppna inte okända lådor.
- Undvik att bli stucken.
- Ha alltid med antihistamin i första hjälpen ifall någon får en allergisk reaktion.
Kor, bad och Bönhamn
Väl ute ur skogen och helskinnande (typ) landade vi på den stora vägen som vandringsleden utgick ifrån (alltså den vandringsled vi egentligen skulle ha gått på innan gubben i boden tipsade oss om klippan).
Längs vägen fanns en massa kossor som vi tittade på – och de tittade tillbaka. Vi vandrade en stund tills vi såg en badplats och stannade till för att bada, vila och äta lunch. Sen var det bara 15 minuters promenad till Bönhamn.
I Bönhamn blev det bad igen och jag passade även på att äta min powerbar som jag hade tagit med mig. “Mysigt”, tänkte jag men den hade såklart smält i värmen så det blev till att slicka upp innehållet från pappret. Inte så mysigt som jag hade föreställt mig. Lärdom till nästa gång är att inte ha powebars med choklad på sommaren.
Efter badet blev det en kort loppis (igen) innan vid tog båten tillbaka till Barsta där vi hade börjat dagen. Totalt var vi ute i 5 timmar.
Hemma på campingen grillade vi middag, tog en välbehövlig dusch och kröp sedan ner i sovsäckarna. Mina getingstick var helt borta och det var som att det aldrig hade hänt.
När jag reflekterade över dagen kändes den som en enda stor genväg där vi missade 80% av rutten. Men det är väl så det blir när man inte håller sig till planen och istället försöker freestyla med noll kunskap – samt lyssnar på gubbar man inte känner. Aja, vi kom hem levande iallafall. 😅
Undra vad morgondagen bjuder på.
Dag 3: Skuleskogen
Sista vandringen för denna resa – och vi slutade på topp. Denna vandring var min absoluta favorit på hela resan.
Vi började från entré syn och vandrade längst Högakusten-leden. Vi tog avstickaren upp på Slåttdalsberget för att sedan komma ner till Slåttdalsskrevan. Vi gick dock aldrig igenom skrevan utan gick istället runt. Därefter fortsatte vi ner mot Tärnättvattnet och svängde av mot Näskebodarna innan vi svängde av igen och gick längs Grottstigen. Sedan följde vi kuststigen hela vägen tillbaka till entré syd. Vandringen tog ca 8 timmar inklusive vila, foto, två lunchpauser och två bad.
Här är en karta från Sveriges nationalparker där du kan utforska alla rutter i Skuleskogen.
Slåttdalsberget
Vägen upp till berget var lång och stundvis utmanande. Det var ca 25°C varmt, gassande sol och knappt några skuggplatser. Varje gång vi trodde att vi var framme så var det fortfarande en bit kvar, men sen till slut hade vi nått toppen.
Vi beundrade utsikten en bra stund och hittade sedan den (troligtvis) enda skuggiga platsen på hela berget. Där slog vi oss ner för att käka en välbehövlig lunch.
Efter lunchen var det dags att klättra ner för berget. Det var biff i jämförelse med att vandra upp. Däremot var det stundvis väldigt brant men det fanns en tjock stålvajer att hålla i vid behov. Jag tycker att det var superkul att klättra ner. Hade troligtvis kunnat roa mig med det hela dagen.
Slåttdalsskrevan
Efter berget kom vi till Slåttdalsskrevan och det sägs vara en sån där grej du bara måste uppleva. Helt ärligt tycker jag att det var lite meh. Skrevan är absolut cool på sitt sätt men det är inte skrevan som är mitt främsta minne från vandringen.
Tidigare har man kunnat gå igenom skrevan (vilket är en del av upplevelsen) men nu har de satt upp en skylt som avråder från det. Varför? – För att det kan falla stenar från berget. Av vad jag förstår är det inte nödvändigtvis förbjudet att gå igenom men man gör det helt på egen risk.
Vi satt vid skrevan en stund och vilade. Under tiden bläddrade jag igenom loggboken som fanns där som alla besökare kunde skriva en hälsning i. På den första sidan jag får upp står det “Det behövs lite bajs för najs majs”. Skrattade jättemycket mycket eftersom det var så himla oväntat. 😂
När det var dags att vandra vidare valde vi att inte gå igenom skrevan, främst eftersom vi inte ville missa vyn ovanifrån. De som inte gick igenom kunde nämligen gå runt skrevan via toppen av andra sidan berget. Hade vi haft mer energi hade vi gjort båda delarna men nu behövde vi välja.
Tärnättvattnet
Från Slåttdalsskrevan gick vi till Tärnättvattnet. Där stannade vi till för att vila, bada och äta resten av lunchen.
Vi hade hört/läst att man kunde fylla på sin vattenflaska här och trodde att det skulle finnas någon form av vattenpost, men det fanns det inte. Senare kollade jag upp det och lärde mig att man tydligen kan dricka vattnet ur sjön om man kokar eller filtrera det. Det fanns även flera bäckar på vägen som man kan ta vatten ur.
Både jag och min kompis är ovana frilufsmänniskor så faller det sig inte naturligt att dricka vatten från bäckar, annars hade vi såklart gjort det. Nu i efterhand känner jag mig otroligt naiv att jag ens tänkte tanken att det skulle finnas en vattenpost med rent vatten mitt ute i urskogen. 🤦♀️
Å andra sidan hade det inte varit helt osannolikt med en enklare vattenpost eftersom det är ett populärt ställe att vandra på, och det finns grillplatser, stugor, utedass och spångar genom hela skogen, så helt orörd från människan är den ju inte. Nåja, man lär sig av sina misstag.
Grottstigen
Från Tärnättvattnet tog vi Grottstigen ner för resten av berget till kuststigen. Grottstigen var otroligt brant med stora, vassa stenar.
Det var kul att klättra ner men enbart för att vi hade bra förutsättningar. Jag hade inte velat göra det med en stor packning eller om det var blött för då hade jag garanterat halkat och slagit ihjäl mig. Jag är kluven i om jag vill ge en eloge till dem som lyckas eller en smäll på käften för sin dumstridighet. Hur som helst så tog vi oss ner helskinnade.
Kuststigen
Kuststigen var en mysig och lättvandrad stig längs vattnet, men eftersom det var i slutet av vår vandring så kändes den evighetslång. Vi stannade till och badade på ett ställe och samlade våra sista krafter.
När vi äntligen kom fram till entré syd igen där bilen väntade var vi ordentligt trötta. Vi kom fram mycket senare än vi hade planerat så till middag blev det enkla nudlar respektive frystorkat. När middagen var uppäten och disken diskad så var det bums i säng.
Jag hade gärna spenderat flera dagar i Skuleskogen för det var helt underbart. Precis en sån där mystisk, lummig och magisk skog som man kan se på film eller läsa om i böcker.
