Vad är brännvidd?
Rent tekniskt är brännvidden (eng. focal length) avståndet i millimeter mellan kamerans sensor och objektivets brännpunkt (eng. focal point).
Effekten av det här avståndet är att bildvinkeln förändras vilket leder till att synfältet och förstoringsgraden också förändras. Av enkelhet är det därför vanligt att beskriva brännvidden som objektivets förstoringsgrad som påverkar synfältet.
Vi behöver absolut inte förstå de tekniska aspekterna i hur objektiven är konstruerade för att kunna fota (jag förstår långtifrån allt). Det viktiga är att vi förstår effekten av att använda olika brännvidder.
I bilden nedan ser vi exempel på tre olika brännvidder som illustrerar hur huset i bilden kommer närmare ju längre brännvidd vi har.
Vilka brännvidder finns det?
Det finns en uppsjö av olika brännvidder och de brukar delas upp i följande tre huvudgrupper baserat på synfält:
- Vidvinkel: Ett brett synfält.
- Normal: Ett “normalt” synfält.
- Tele: Ett smalt synfält.
Låt oss kika närmare på de olika kategorierna.
Vidvinkel
Vidvinkel (eng. wide angle) är allt upp till 35mm. Allt under 21 mm är extrem vidvinkel, exempelvis fisheye.
Vidvinkel passar bra för att alla situationer där vi vill få med så mycket av omgivningen som möjligt. Exempelvis landskap och inredning.
Vidvinkel passar mindre bra för porträttfotografering eftersom subjektet ofta blir förvrängt.
Normal
En normal brännvidd (eng. standard angle) är mellan 35 – 55 mm.
Man brukar säga att 50 mm är ungefär samma avstånd som ögat ser, men det verkar finnas mer att säga kring saken. Det finns en intressant video på YouTube om brännvidden av det mänskliga ögat. Kika på den.
Vanliga användningsområden för den normala brännvidden är gatufotografering, porträtt (50 mm och uppåt) och allmän vardaglig fotografering.
En objektiv med en brännvidd på 50 mm brukar kallas “nifthy fifty” eftersom många anser att det är en brännvidd som passar till mycket. Vissa hävdar därför att du “måste” ha ett objektiv på 50 mm i din samling – men det behöver du absolut inte ha.
Tele
Tele (eng. telephoto) är från 55 mm och uppåt. Med tele kan vi från långa avstånd kan komma väldigt nära våra motiv likt en kikare.
Tele passar bra när vi vill fota vilda djur, sport, porträtt och makro.
Brännviddens relation till sensorstorleken
Brännvidden är oberoende av kamerans sensor.
Som nämnt tidigare är brännvidden avståndet mellan sensorn och fokalpunkten i objektivet. Detta avstånd är alltid samma oavsett storleken på sensorn.
Det är dock vanligt att tro att brännvidden förändras när storleken på sensorn ändras eftersom vår bild upplevs som antingen inzoomad eller utzoomad. Det vi upplever som förändrad brännvidd är i själva verket en beskärning av synfältet som kallas effektiv brännvidd.
Nedan ser vi exempel på hur synfältet skiljer sig mellan en bild som är tagen med samma brännvidd men på två olika sensorer; fullformat respektive APS-C.
Beskärningen beror på att synfältet är begränsat till storleken på sensorn. D.v.s. bilden kan inte bli större än sensorn.
En mindre sensor ger ett mindre synfält. Detta bidrar till en större beskärning som i sin tur upplevs som en längre brännvidd. Samma sak gäller även tvärtom för en större sensor.
Den effektiva brännvidden (som går att beräkna) är främst användbar när vi sätter den relation till fullformat. När vi gör det får vi ett hum om vilket synfält vi kommer få med en given brännvidd tillsammans med vår givna sensor.
Exempelvis kan vi beräkna att vår brännvidd på 50 mm kommer upplevas som 75 mm på vår givna sensor. Om vi vet hur 75 mm ser ut på fullformat, så vet vi också hur vårt synfält kommer se ut.
Okej, men varför i relation till fullformat? – För att alla brännvidder utgår ifrån fullformat. Fullformat (eller dåtidens 35 mm film) har varit så pass populär genom tiderna att man helt enkelt har bestämt sig för att använda det som referenspunkt.
Jag går igenom fullformat och den effektiva brännvidden mer i detalj i mitt inlägg om skillnaden mellan fullformat och APS-C.