Vad är fullformat?
Det som kännetecknar en fullformatskamera (eng. full frame) är att den har en sensorstorlek på ca 36 × 24 mm.
I jämförelse har en APS-C kamera (eng. cropped sensor) istället en mindre sensorstorlek på ungefär 24 × 16 mm. Storleken på APS-C kan skilja lite beroende på kameratillverkare.
Jaha, vad är en sensor?
En sensor i en digitalkamera är motsvarigheten till den analoga tidens film, d.v.s den yta där själva bilden “fastnar”. Du kanske kommer ihåg de där långa remsorna med små bildrutor med inverterade färger som man fick efter att ha framkallat en filmrulle.
Under den analoga tiden fanns det film i olika storlekar bl.a. 35 mm och APS (Advanced Photo System). APS kom i tre olika format:
- -H (High Definition) på 30,2 × 16,7 mm
- -C (Classic) på 25,1 × 16,7 mm
- -P (Panoramic) på 30,2 × 9,5 mm.
Både 35 mm och APS klassades som småbildsformat och ansågs av många fotografer vara för litet. Istället användes mellanformat (60 × 45 mm) och storformat (90 x 120 mm) flitigt.
När vi pratar millimeter inom den analoga värld, talar vi om storleken på negativet. I den digitala världen refererar vi istället till storleken på sensorn. Saken är dock densamma – ytan där bilden fastnar.
För att få en uppfattning om storleken på olika format, kan vi kika på bilden nedan. Den illustrerar fyra olika sensorstorlekar varav de tre sista är vanligt förekommande idag:
- Mellanformat (60 x 45 mm)
- Fullformat (36 x 24 mm)
- APS-C (24 x 16 mm)
- Micro 4/3 (17,3 x 13 mm)
Det jag vill visa med detta är att fullformat inte är det enda alternativet efter APS-C och inte heller det största formatet som många tror bara för att det heter “fullformat”.
35 x 24 mm är helt enkelt ett mått som den digitala världen har valt att kalla för just fullformat. Varför? – Jag vet faktiskt inte men något måste det ju heta.
Du behöver absolut inte kunna de olika formaten utantill. Det viktiga här är att känna till att det finns olika format och storlekar på sensorer, samt vad sensorstorleken har för betydelse – vilket vi kommer till nu.
Vad spelar sensorns storlek för roll?
Genom att ha en större sensor finns det en större yta som kan fånga upp ljuset runtomkring – och ljuset är ju fundamentalt i fotografering.
Det stora ljusupptaget bidrar bl.a. till att vi kan fota i sämre ljusförhållanden utan att bilden tappar kvalité i form av brus.
Med en större sensor blir även det dynamiska omfånget högre och vi utnyttjar mer av brännvidden på våra objektiv. Nackdelarna är dock att en större sensor bidrar till större, tyngre och dyrare kameror.
Låt oss gräva djupare i skillnaderna mellan en stor och liten sensor.
Brusnivåer
En större sensor ger generellt mindre mängd brus. Detta beror att pixlarna oftast är större och kan fånga upp mer ljus än vad små pixlar kan. Kort sagt är stora pixlar är mindre bruskänsliga. Bruset påverkas också i stor grad av ISO-värdet.
Dynamiskt omfång
Dynamiskt omfång (eng. dynamic range) syftar till hur mycket information kameran kan ta upp från ljusa respektive mörka områden i bilden. För att förstå detta kan vi ta våra ögon som exempel.
När vi tittar på en scen kan vi enkelt se detaljer i både skuggiga och solbelysta områden eftersom våra ögon anpassar sig efter ljusa och mörka områden. Kameror är dock inte fullt lika duktiga på detta.
Vi kan välja exponera för antingen de ljusa eller mörka områdena, men oavsett vilket vi väljer så vi vill fortfarande att kameran ska ta upp tillräckligt med information från båda så att vi inte får delar av bilden som är antingen helt svarta eller helt vita – och det är här det dynamiska omfånget kommer in.
Ju högre dynamiskt omfång, desto bättre är kameran på att hantera både ljusa och mörka områden. D.v.s. vi minskar risken att helt tappa information i ljusa respektive mörka delar av bilden.
Fler pixlar vs. större pixlar
Större sensorer har generellt ett bättre dynamiskt omfång och det beror på att de oftast har större pixlar.
Notera dock att storleken på pixlarna inte nödvändigtvis behöver blir större bara för att sensorn är större. Kameratillverkaren skulle lika gärna kunna använda samma storlek på pixlarna som i en APS-C kamera men trycka in fler antal pixlar.
Skillnaden är att fler pixlar ger högre upplösning och större pixlar ger bättre dynamiskt omfång.
Pixel pitch
Pixlarnas storlek i relation till sensorstorleken kallas pixel pitch och mäts i micrometer (µm). Ju högre pixel pitch desto bättre för det dynamiska omfånget.
Vi kan använda pixel pitch för att jämföra olika kameror. Var dock vaksam på att nyare tekniker kan göra att en kamera med lägre pixel pitch trots allt har ett bättre dynamiskt omfång än en äldre kamera med högre pixel pitch. Det får ju inte vara allt för enkelt 🙃.
Beskärningsfaktorn och effektiv brännvidd
Skillnaden mellan en fullformatssensor och en APS-C sensor kallas för beskärningsfaktor (eng. crop factor).
Beskärningsfaktorn (benämns även som förlängningsfaktorn och brännviddsförlängning) brukar vara 1,5x eller 1,6x beroende på vilken sensorstorlek APS-C kameran har. Som nämnt tidigare så skiljer sig storleken beroende på tillverkare.
För att beräkna beskärningsfaktorn tar vi diagonalmåttet från fullformatsensorn och delar det med diagonalmåttet från APS-C sensorn.
Vad används beskärningsfaktorn till?
Beskärningsfaktorn används bl.a. för att beräkna den effektiva brännvidden (eng. effective focal length).
Vad är en effektiv brännvidd? – Det en beskärning av bilden som vi upplever som förändrad brännvidd. Låt oss ta en titt på exempelbilden nedan.
Nedan illustreras hur en bild som är tagen från samma fysiska avstånd med samma brännvidd (35 mm) skiljer sig beroende på sensorstorleken. Bilden till vänster representerar fullformat och bilden till höger representerar APS-C.
Vi kan tydligt se att bilden som representerar APS-C är inzoomad, för vi ser mycket mindre av omgivningen. Det du ser är den effektiva brännvidden. 35 mm på APS-C upplevs alltså som 52 mm med en beskärningsfaktor på 1,5.
Nu kanske du tänker att APS-C är skit och känner dig grundlurad bara för att du får mindre bild för pengarna. Men faktum är att beskärningsfaktorn och den effektiva brännvidden inte nödvändigtvis behöva vara dålig – tvärtom.
Låt säga att vi är naturfotografer som behöver rejäla teleobjektiv för att komma riktigt nära de vilda djuren. Om vi har en fullformatskamera och sätter dit ett 600 mm objektiv blir den effektiva brännvidden också 600 mm.
Om vi istället har en APS-C kamera med en beskärningsfaktor på 1,5 och fäster samma objektiv på den blir den effektiva brännvidden helt plötsligt 900 mm. Detta är en betydande skillnad. Både för prislappen och storleken på objektivet.
Skärpedjupet
Skärpedjupet är oberoende av sensorstorleken. De enda tre faktorerna som styr skärpedjupet är
- bländarvärdet
- brännvidden
- avståndet till motivet.
Ändå är det många som påstår att skärpedjupet påverkas av storleken på sensorn. Varför är det så? – För att vi upplever att skärpedjupet påverkas, precis som med brännvidden.
Anledningen till att vi upplever att skärpedjupet påverkas är för att vi måste anpassa avståndet till motivet för att bildutsnittet ska bli likadant.
Om vi fotar med 50 mm på en fullformatskamera blir den effektiva brännvidden 75 mm på en APS-C kamera (med en beskärningsfaktor på 1,5x). Skärpedjupet kommer dock vara lika. Nedan ser vi exempel på detta.
För att bildutsnittet ska bli likadant, måste vi backa några steg när vi fotar med APS-C kameran. I och med att vi backar från vårt motiv blir skärpedjupet längre (mindre suddigt) som vi ser i exemplet nedan.
Om vi vill uppnå samma skärpedjup med båda kamerorna efter att vi har backat, måste vi antingen höja bländarvärdet på fullformatskameran eller sänka bländarvärdet på APS-C kameran.
I exemplet nedan har bländarvärdet sänkts på APS-C kameran vilket har gett samma skärpedjup som på fullformatskameran.
Beräkna bländarvärdet
Vi kan beräkna ungefär vilket bländarvärde vi behöver sätta på respektive kamera genom att använda oss av beskärningsfaktorn igen.
Om vi fotar med bländare 4,5 på vår fullformatskameran så behöver bländaren vara 3 på vår APS-C kamera för att uppnå samma skärpedjup.
Detta får vi fram genom att ta 4,5 delat med beskärningsfaktorn (1,5 i detta exempel) vilket ger oss ca 3.
På samma sätt kan vi ta 3 gånger beskärningsfaktorn om vi vill gå åt andra hållet.
Bildcirkeln
Du kanske har stött på att vissa objektiv är anpassade för fullformat och andra för APS-C. Och att de som är anpassade för fullformat även passar APS-C, men inte tvärtom. För att förstå detta, måste du förstå bildcirkeln.
Bildcirkeln (eng. image circle) är den yta där objektivet släpper in ljus. Sensorns storlek bestämmer sedan hur mycket av bildcirkeln som blir själva bilden.
Låta oss kika på ett konkret exempel i bilden nedan.
Den lilla rektangeln visar att om vi sätter ett APS-C anpassat objektiv på en APS-C kamera så kommer bilden se ut som vi förväntar oss eftersom sensorn är tillräckligt liten för att fyllas upp av hela bildcirkeln.
Den stora rektangeln visar att när vi sätter samma objektiv på en fullformatskamera kommer vi få en grov vinjettering. Detta beror på sensorn helt plötsligt blir mycket större i relation till bildcirkeln och bildcirkeln kan inte längre täcka hela ytan.
I jämförelse med ovanstående går det utmärkt att använda ett fullformatsanpassat objektiv på en APS-C kamera. Detta eftersom bildcirkeln kommer vara större vilket gör att hela APS-C sensorn täcks av bilden, vilket vi kan se i exemplet nedan.
En stor rektangeln som symboliserar fullformat passar precis innanför cirkeln. En mindre rektangeln som symbolieserar APS-C, är placerad innanför den större rektangeln, i mitten av cirkeln.
Bildcirkeln som objektivet producerar, måste alltså vara tillräckligt stor för att täcka kamerans sensor. Ju större sensor desto större bildcirkel – och det är anledningen till att kameror med större sensorer också kräver större objektiv.
Fullformat eller APS-C?
Valet mellan fullformat och APS-C beror helt på vad du vill göra.
Fullformat är inte per automatik guds gåva till mänskligheten och du måste inte ha en fullformatskamera för att kunna ta bra bilder.
Det finns absolut många fördelar med fullformat och säkert situationer där fullformat är det enda alternativet – men det finns också nackdelar. Framförallt större, tyngre och dyrare kameror.
Personligen har jag gått från APS-C, upp till fullformat för att sedan gå hela vägen ner till micro 4/3. Har sensorstorleken spelat någon större roll? – Inte nämnvärt för mina behov.
Kvalitén i bilden sitter inte uteslutande i vilken kamera du har – den sitter mer i din förmåga att utnyttja det ljus som finns i omgivningen. Om du inte tror mig får du gärna ta en titt i mitt fotogalleri och se om du kan avgöra vilka bilder som är tagna med fullformat, APS-C, micro 4/3 och mobilkameran.
APS-C passar dig som
- är ny inom foto och ska köpa din första kamera (APS-C är generellt billigare än fullformat)
- gillar att fota djur och natur och vill maximera ditt teleobjektiv
- föredrar mindre och lättare kameror.
Fullformat passar dig som
- vill utnyttja hela synfältet i dina objektiv
- gillar att fota landskap
- ofta fotar i sämre ljus och vill undvika brusiga bilder vid höga ISO-värden
- behöver skriva ut dina bilder i stora format.
Val av objektiv
I avsnittet om bildcirkeln lärde vi oss att det finns objektiv som är anpassade för APS-C respektive fullformat – och att det spelar roll vilken du väljer.
Objektiven för APS-C är generellt lite mindre och lättare än de som är anpassade för fullformat. Nackdelen är att de inte passar en fullformatskamera.
Om du inte har några planer på att uppgradera till en fullformatskamera finns det ingen anledning till att köpa fullformatsobjektiv.
Om det däremot finns en chans att du kommer vilja uppgradera senare är det helt klart värt att lägga lite extra pengar på objektiv som är anpassade för fullformat, så att du slipper köpa nya objektiv.